Översikt Fibaro Home Center Lite – Startpaket
Fibaro Home Center Lite – Startpaket är en ambitiös produkt för fjärrstyrning och kontroll av säkerhet och hemmets olika elapparater. Byggd på standarden Z-Wave är systemet både utbyggbart och flexibelt.
Målgrupper är den mindre villan eller storleksmatchande lägenhet. Startpaketet innehåller fyra komponenter vilket dock är för lite för att göra hemmet ”smart” även om dessa kan styras via en app.
Tyvärr har Fibaro schabblat med manualerna vilket gör systemet svårt för ”vanligt folk” liksom att HCL-startpaketet saknar många nyttiga funktioner. Risken är att HCL snarare avskräcker, istället för att uppmuntra användare att bygga ut hemmets ”smartness”.
Tekniska specifikationer – paketinnehåll
Kontrollenhet (basenheten)
Klarar att hantera upp till 230 anslutna enheter
I Lite Startpaketet ingår dock enbart:
Rörelsesensor (ser ut som ett porslinsöga)
Rökdetektor
Läckagesensor (samtliga ovan även med temeperatursensor)
Dörr/fönstersensor (magnetbrytare)
Strömbrytarplugg
I paketet dessutom Ethernetkabel, strömkabel, antenn
Z-Wave teknik
Stöd för WiFi, 2G/3G
Styrning via app och webbgränssnitt
Appstöd för iOS och Android
Batterier ingår till alla enheter, uppges räcka upp till 2 år
Installation – inget för korkskallar
Fibaro jobbar med vad man kallar ”scenarios” – där man t.ex. kan tända utebelysningen när solen går ner – i sitt Home Center-koncept. Huvudprodukten heter Home Center 2 (HC2) och ger fler funktioner samt mer finkorning styrning för den som är avancerad användare och även gillar att skriva skripts (LUA) för styrning.
Lite-Startpaketversionen sägs rikta sig mer för alla som snabbt vill komma igång. Det lilla pill som trots allt behövs består i att montera antennen på basenheten, ansluta Ethernetkabeln till hemmets router, sen i med strömadaptern.
Noterbart är också att formgivningen är av världsklass.
Till och med på undersidan har man dels gjort utrymmet för kontaktanslutningarna extra rymligt, dels också satt en kabelhållare med smart kardborreband. Designen är inte bara snygg, den är genomtänkt också.
Ett tryck på strömknappen och nätet är igång.
Nästa steg är att ladda hem Fibaro-appen som finns för iOS och Android, både för tablets och för smartmobiler.
För att sen ansluta till Home Center Lite (samma app används även till HC2).
Rådet i den tryckta guiden att addera enheter till systemet genom att trycka på en av knapparna på basenhetens sida, fick vi inte att fungera. Istället blev det naturligare att klicka på motsvarande knapp i appen, vilket för det mesta fick en ny enhet att koppla in sig i via Z-Wavenätverket.
Vi fick dock inte magnetbrytaren att adderas, trots hopplöst många försök.
Eftersom Fibaro alltså baseras på Z-Wave, går systemet att komplettera med åtskilligt utanför Lite-paketet. Som extra tillbehör finns bland annat dimrar och energimätare. Det som medföljer i Lite – Startpaket är alltså det mest elementära och gör knappast hemmet så mycket smartare om man jämför med ett helt utbyggt system.
Mest saknas en övervakningskamera i Startpaketet, men också en rad nyttiga funktioner som Home Center 2 har, vilket känns lite syrligt, men man får det man betalar för. Därför saknas den inbyggda röststyrningen via kvinnliga rösten LiLi. Även styrning med gester saknas, liksom pushmeddelanden etc.
Däremot kan man via appen och datorgränssnitt hålla koll på ljus, temperatur, luftfuktighet och säkerhet via speciella paneler man lägger till. Läckagesensorn mäter alltså även temperatur, liksom de flesta övriga enheter. Det blinkar och piper när enheterna larmar för det som de är satta att bevaka (vatten, rök, temperatur).
Hur fungerar Fibaro Home Center Lite?
Fibaro hyllas för både sin modulära uppbyggnad och att systemet går att styra mycket bra. Det här må gälla för Home Center 2-systemet, för Lite – Startpaket-versionen kommer man inte långt med.
Främst finns väl risken att ovana användare överhuvudtaget inte kommer igång, eftersom Fibaro verkar tro att användarna är tankeläsare. Hur ska man annars gissa att manualerna måste hämtas från nätet, bakom ikoner på de olika produkterna, eller att man ska registrera sin basenhet med användarnamn/lösenord som inte hänger ihop med hur man ansluter sin till systemet via Fibaros speciella webbplats för detta?
Fibaro HCL – Startpaket tillhör den jobbigaste sortens produkter en testare kan råka ut för. Har produkten tydligt påvisabara fel som kan ledas i bevis, är det enkelt. Har producenten angett felaktigheter i funktionalitet, är det enkelt. Har producenten slarvat med informationen blir allt mycket svårare, vilket är fallet med Fibaro.
Här finns en rad underligheter som även kan göra en proffstestare snurrig, som t.ex. att hjälpfunktionen leder till en polsk sida, och mycket annat.
För en ovan användare kan det här bli en ren mardröm som slutar med att produkten blir liggande oanvänd och att varumärket i det tysta hatas för att det så uppenbart blev ett felköp.
Hjälp kommer i form av ett eget program man ska hämta på nätet kallat Fibaro Finder. I vår Windows 7-dator gnäller programmet över flera radfel i styrfilerna, men hittar ändå snällt vår HCL-enhet.
Men för att komma åt sin enhet, måste man börja med att registrera sig på Fibaros webbplats, något man måste lura ut själv.
När man väl har registrerat ett nytt konto kan man logga in. Där ska man fylla i Home Centerenhetens serienummer och s k MAC-adress (inte vardagsmat för den ovane användaren, men man hittar allt via Fibaro Finder-programmet).
För att sen logga på till kontrollpanelen ska man inte försöka använda användaruppgifterna man precis har lämnat när man registrerat sig och enheten på webben. Istället är det uppgifterna i snabbguiden som ska användas. Hur tänkte ni här Fibaro?
I kontrollpanelen anger man användare och här skapar man scenarios. Med drag-o-drop-teknik kan man kan flytta registrerade enheter mellan de olika rum man skapat. Först måste man förstås lägga till enheter (man tar bort på samma sätt) denna väg. Addera enheter går även att göra via en smartphone, men inte att ta bort – använder man enbart en mobil lämnar Fibaro en i sticket med meddelandet att man ska ta bort enheten som det står i manualen (vilken man naturligtvis inte vet var den finns från början).
Manualen finns alltså på Fibaros webbsida. Vilket man således ska lista ut. Dessutom har varje produkt sin egen manual, man måste hämta bruksanvisningen för varje enskild produkt, något som istället hade varit naturligt att införliva i den generella manualen.
Här tog vi en paus.
Vi testade Fibaro Lite – Startpaket i en liten lägenhet med tre rum. Vid den ursprungliga installationen haltade en del kopplingar betänkligt, så pass att vi kopplade ur allt och lade det åt sidan två veckor. När testet återupptas är spänsten bättre. Powerpluggen som tidigare inte ville fungera vare sig i grenkontakter eller i angränsande rum, haltar nu bara i kontakten i köket, som ligger längst bort.
Jo, en sak till. Att försöka logga in på sin profil via fibaros hemsida går inte. Det saknas en loginknapp/fält nämligen. Googlar man lite fattar man att URLen är https://home.fibaro.com/cmh/index.php – inte direkt så att man kan gissa själv precis.
Men Fibarosystemet är potent, så låt oss början om lite från början.
Om vi vrider tillbaka klocka lite och återkallar det spontana intrycket när Fibaro Lite – Startpaketet öppnas, och ögonblicket man för första gången ser enheterna (så glöm manualstrulet för en stund).
Man tänker:
Snyggt. Väldigt snyggt. Med de här sakerna som utgångspunkt kan vilket hem som helst uppmuntras till en rejäl uppiffning designmässigt.
Främst är det väl Fibaros rörelsesensor som väcker uppseende då den ser ut som ett porslinsöga.
Monteringsfästet är även det elegant genomtänkt för att behålla intrycket av ögat.
Faktiskt ett öga som verkar svävar där på väggen. Och lyser när det aktiveras.
Denna väldesignade sensor klarar även att upptäcka mer än rörelse. Korrekt benämning är multisensor eftersom den även kan upptäcka både ändrad temperatur och ljusintensitet. Det här öppnar för att koppla enheten till belysningskontroll förutom larmfunktioner.
Viktigt att tänka på då man loggar in på kontrollenheten (basenheten) via appen första gången att man måste hoppa över första inloggningssteget för att appen ska kunna identifiera enheten. Annars får man inloggningsfel av det enkla skälet att man försöker ansluta till något som ännu inte är hittad. Det är värt att kolla anvisningarna för hur enheterna kopplas ihop. Har man svårt att läsa myrstil, får man använda förstoringsglas, för annars missar man att ska trycka tre gånger på knappen i den enhet som ska anslutas. Fel tryck=ingen anslutning. Men även rätt tryck ledde ibland ingenstans, alltså (se annat ställe).
Och anslutningen görs mellan basenhet och sensor när dessa är nära varandra, dvs innan man monterar upp sensorerna på sina respektive platser. Tyvärr funkade det här inte särskilt bra. Läckagesensorn hittades först efter flera upprepade försök, dörr/fönstersensorn fick inte kontakt alls.
Läckagesensorn utlöses när de tre metallpiggarna på undersidan får kontakt med varandra. Det går utmärkt att testa att enheten fungerar genom att ex. lägga den på en spisplatta – den ska då omgående tjuta.
Batterier medföljer till alla enheterna, och dessa är enkla att montera eftersom det medföljer både skruv, plugg och ibland även dubbelhäftande tejpfästen.
Alarm. Man kan få flera enheter att larma. För det krävs förstås att man larmar på, vilket man enkelt gör genom att skjuta ett reglage så att bokstäverna ARM lyser grönt. När man vill larma av förs samma reglage åt andra hållet. Men då dyker dialogrutan ”Disarm device” upp med sifferinmatningsfönster. För att avlarma måste man slå in en kod. Vilken kod? Man har inte uppmanats att stansa in en pinkod tidigare och allt man skriver in nu blir förstås fel. Hur tänkte Fibaro här?
Om gränssnittet i appen haltar så blir allt så mycket enklare efter inloggningen till kontrollpanelen via Fibaro Finder. Webbgränssnittet ger en överlägsen överblick.
Man kan alltså dra-o-släppa moduler till rätt rum ifall de hamnat fel, man kan dubbelklicka på olika enheter och fintrimma inställningarna man vill ha till hur de ska fungera (skicka sms/mail, till vem/vilka, bestämma hur de ska aktiveras/avaktivers etc). Man kan också bestämma vilka enheter som ska få en ”snabbpanel” i mobilen för att kvickt kunna stängas av eller sättas på. Och inte minst, bestämma vad som ska hända om ett larm går (tända lampor, stänga persienner, skicka bilder från kamera, mail etc).
Man kan också få en snabb överblick av inomhusklimatet i de olika rummen.
Webbgränssnittet ger möjlighet att spåra temperaturvariationer över tidsintervaller man själv bestämmer (även om de här visade är överdrivet höga).
Bland det som kallas ”paneler” finns en rad funktioner man kan fintrimma inställningarna på. Naturligtvis behöver man ha enheter som matchar funktionerna, men även utan enheterna begriper man hur finkorningt och inte minst utbyggbart systemet är.
Sammanfattning – undvik
Nej, tyvärr gick det här inte riktigt bra. Fibaros system är skitsnyggt, men Lite – Startpaket-versionen presterar mindre än förväntat. För oss krånglade en hel del. Och bristen på hjälp för att klara sig själv är irriterande
Fibaro Home kan utbyggt väldigt mycket, men Lite – Startpaket-versionen är snål och dyr. Är man enbart ute efter ett hemlarm ska man kolla andra märken innan man bestämmer sig.
Flexibilitet skapar möjligheter för avancerade användare medan det, som i de här fallet, avskräcker vardagsanvändare som är vana med Apple-livet där allting fungerar enkelt och smidigt utan att man behöver förstå varför det fungerar.
Vi misstänker att det här var ett olycksfall i arbetet och hoppas på att kunna återkomma med ett test av det mer potenta systemet Fibaro Home Center 2.
