Så blir ditt hem smartare

Det smarta hemmet är ett koncept som funnits med länge, men vad det egentligen betyder beror fortfarande på vem du frågar. Det finns en rad olika standarder för automatisering och fjärrstyrning av hemmet, men ingen har slagit igenom fullt ut. Dessutom finns det gott om individuella produkter som är betydligt smartare än genomsnittet, som robotdammsugare, fjärrstyrd belysning och mycket annat.

 

Vad är en smart produkt?

Till att börja med kan det vara bra att titta närmare på vad som kännetecknar en ”smart” produkt, eftersom begreppet är flytande och används frikostigt, framförallt av elektroniktillverkare som vill framhäva sina produkter som moderna och lite mer intelligenta än sina föregångare. Smart-TV är ett exempel – det är tveksamt om det verkligen räcker med ett gränssnitt och en Internetuppkoppling för att platsa i kategorin.

Bortom de stora annonsnamnen, och bland den omfattande mängd hobbyister som snickrar på sina smarta hem, innebär det snarare olika sätt att fjärrstyra och automatisera hemmet. Den engelska termen är home automation. Vilka saker som kan ingå i ett sådant system är det nästan bara fantasin som sätter gränser för. Med hjälp av standarder som Z-Wave (mer om det senare) eller motsvarande går det att styra allt från dörrklockan till bergvärmepumpen.

Men var kommer automationen in? Jo, det går inte bara att fjärrstyra viktiga delar av hemmet. Du kan även förprogrammera händelser, eller scenarier, som att exempelvis värmen sänks i huset när du inte är hemma för att spara ström, eller att du får ett SMS när barnen kommer hem från skolan.

Märkligt nog drivs inte utvecklingen så mycket av tillverkarna som den gör av användarna. Medan produktutvecklarna hos de stora elektronikdrakarna står i valet och kvalet mellan vilken standard de ska satsa på, satsas det för fullt hemma i garagen och diskuteras på olika forum. Men det är inte så att standarder saknas. Det finns nämligen flera stycken och en av de större är:

Z-Wave – ledaren för närvarande

Utvecklingen inom smarta hem och hemautomatisering är fortfarande i sin linda, så det är lite för tidig att slå fast vilken teknik som blir universell standard (om någon blir det). Det finns flera olika system att välja på, som Zigbee, Insteon och svenska Nexa, men Z-Wave är den ledande tekniken, med stöd av flest produkter och tredjepartstillverkare på marknaden.

 

Z-Wave är ingen gemensam branschstandard som Wi-Fi är för trådlösa nätverk, utan ett företag och ett registrerat varumärke. Däremot har många tredjepartstillverkare valt att använda sig av Z-Wave, så vissa paralleller finns. Du kan utan större problem hitta hundratals olika sensorer och andra moduler som använder tekniken.

Några fördelar med Z-Wave är att komponenterna ansluts trådlöst med en räckvidd på ca 30 meter, att tekniken är energisnål och att den är okänslig för störningar. Nackdelen är framförallt att standardens dataöverföringshastighet är mycket låg. Det är i de flesta fall inget problem, eftersom det främst handlar om enkla kommandon till enheterna. Om du däremot vill koppla in t.ex. en IP-kamera måste den även anslutas till ditt vanliga nätverk.

Så kommer du igång

För att komma igång med Z-Wave är det första du behöver en så kallad gateway eller kontroller – en typ av centralenhet som kontrollerar övriga komponenter. En gateway kan liknas vid en trådlös router. Kontrollenheten kan också vara en USB-sticka eller en fjärrkontroll.

Till kontrollern ansluter du sedan alla enheter du vill styra, vilket som sagt kan vara en hel del olika saker. De underordnade enheterna kallas för slavar och kan ta emot kommandon eller vidarebefordra signaler till andra enheter i systemet.

Någon form av mjukvara behövs naturligtvis också för att styra och automatisera dina enheter. Vanligast är att utgå från en lösning som t.ex. Fibaro Home Center, där även mjukvara för att kontrollera ditt smarta hem ingår, inklusive appar för mobilen. Sedan bygger du enkelt ut systemet efter behov. Man kan också använda sig av gratisalternativ med öppen källkod, som OpenRemote, men det är inte fullt så enkelt att komma igång med.

Det komponenter som installeras först av ”nybörjare” är ofta fjärrstyrda strömbrytare till belysningen, men det är förstås bara början. När du väl kommit igång går det att bygga ut med mängder av sensorer som rörelsedetektorer, IP-kameror, fukt- och temperaturmätare, dörrsensorer, inbrottslarm, brandlarm eller till och med fjärrstyrda lås.

Fler smarta prylar

Det smarta hemmet börjar och slutar inte med Z-Wave, eller någon av de konkurrerande teknikerna. Många tillverkare använder egenutvecklad teknik med liknande syfte, med skillnaden att det oftast handlar om enskilda produkter. Då får du inget enhetligt sätt att kontrollera de olika komponenterna, men det kanske heller inte behövs i alla lägen.

Ett exempel är robotdammsugaren, som om den fungerar ska sköta sig själv (mer eller mindre). Dammsugaren programmeras separat och då spelar det ingen större roll om den är uppkopplad mot en centralenhet och kan fjärrstyras. De första robotdammsugarna som kom var inte överdrivet intelligenta, men den senaste generationens robotar från exempelvis Neato Robotics och iRobot är riktigt duktiga på att hålla rent utan din inblandning.

Ett annat exempel är IP-kameror – uppkopplade kameror som låter dig hålla kolla på hemmet, trädgården eller sommarstugan när du inte är hemma. Beroende på hur mycket du är villig att betala går det att sätta ihop ett sofistikerat nätverk med högupplösta, mörkerseende och motoriserade kameror som täcker in varje vrå i huset. Naturligtvis kan du följa all ”action” i direktsändning med en app i din smartphone. Vissa kameror är även kompatibla med Z-Wave om du vill ansluta dem i ett senare skede.

Paradexemplet, som också kan fås i fristående varianter, är nog ändå de fjärrstyrda strömbrytarna som placeras i vägguttaget. De finns i många utföranden, från simpla modeller med fjärrkontroll som låter dig släcka lampan från fåtöljen, till programmerbara modeller med Internet- eller GSM-uppkoppling. Naturligtvis kan de användas för annat än belysning, men det är det vanligaste användningsområdet. Gemensamt för de flesta fjärrstyrda brytare är att de är ganska klumpiga och tar upp mycket plats i uttaget.